Skogen i Torekov (en halv sekund) är en deltagarbaserad “expanded cinema”-installation som utgår från att 16mm film, i stumfilmshastighet, har åtta stillbilder på en halv sekund. Verket visar fram blåstången under havsytan, en osynlig skog i Torekov. Denna nyckelbiotop hotas just nu av snabba förändringar i klimatet. Fotografierna är framställda genom cyanotypi, en analog teknik, som därefter lasergraverats på tvåfärgade akrylplattor för att skapa en relief. Genom publikens engagemang och frottage skapas en stumfilmssekvens på papper. Den analoga tekniken och valet att visa film som installation gör berättelsen om tångskogen långsammare. Genom publikens deltagande bidrar de till att sakta ner filmens hastighet. 

The Forest in Torekov (half a second)

The Forest in Torekov ( half a second ) is a participant-based ”expanded cinema” installation based on the fact that 16mm film, at silent speed, has eight still images in half a second. The work shows the seaweed (bladderwrack) under the ocean surface, an invisible forest in Torekov. This key biotope is currently threatened by rapid climate changes. The photographs are produced by cyanotype, an analogue technique, which is laser engraved on two-colour acrylic plates to create a relief. Through the audience’s engagement and frottage, a silent film sequence is created on paper. The analogue technology and the choice to show film as an installation slows down the story of the seaweed forest. The audience´s contributions are slowing down the film’s speed even more.

Kajsa G Eriksson & Maria Magnusson

Kajsa G Eriksson är bildkonstnär och baserad i Göteborg, utbildad på Konsthögskolan Valand och arbetar med performativa, plats-specifika och deltagarbaserade konstnärliga metoder. Sedan 2013 driver hon Vague Research Studios där längre konstnärliga samarbetsprojekt avlöst varandra.  Eriksson har förmågan att röra sig inom ett brett konstnärligt fält med teman som rör natur-teknik-samhället i omställning och arbetet sker under längre experimentella processer i samarbete med konstnärer och institutioner. Erikssons praktik gestaltar händelser som riter och ritualer och här kan visuellt bildskapande, det performativa och deltagarbaserade kombineras på nya sätt.  En bakgrund som orienterare har gett Eriksson en känsla och relation till landskapet, som förkroppsligad erfarenhet, sinnesupplevelse och som representation och karta. Foto: Kajsa G Eriksson.

Konstnärens hemsida

Maria Magnusson har en magisterexamen i fotografi (1999) och en filosofie kandidatexamen i konstvetenskap vid Göteborgs universitet. Magnusson inspireras av avantgardistisk film och med focus på rörlig bild, experimentell film och video. Processen är viktig vid tillblivelsen av verken och hon intresserar sig för det fysiska och taktila i mediet och framkallar filmen för hand med ekoframkallning. Detta ansluter till Carl Jungs teori om synkronicitet. I skapandet av en film finns det energi kring dess skapande, som man kan komma åt, där de mentala processerna ansluter till de fysiska processerna. Att arbeta med platsen, det platsspecifika och landskapet som metod är något Magnusson återkommer till och knyter an till hennes uppväxt på bondgården i Norra Björke. Foto: Camilla Engman.

Konstnärens hemsida