Avledningsmanöver
av  Jesper O. T. Andersson

Höganäs är för många synonymt med saltglaserade krus, koppar och kärl som återfinns både på auktioner och i bortglömda vrår lite överallt i landet med omnejd. Men även om dessa bruksföremål befäst sig som maskotar för denna industriorts kulturarv så producerades här även en annan keramisk produkt, nämligen rör. 

Dessa avledningsrör började produceras 1869 och användes långt in på 1900-talet runt om i hela Sverige. Än idag finns höganäsrör som är i bruk och ibland kan man även se dem grävas upp till ytan när markarbetarna drar fram med sina grävskopor. Den saltglaserade ytan hade visat sig mycket motståndskraftig mot erosion och kemikalier. Men likt många andra industrimaterial ersattes keramiken när plasten gjorde sitt intåg i världen och höganäsrören blev obsoleta. Men inte mindre älskvärda för det. När de moderna plaströren tog över återstod lager av osålda Höganäsrör som antingen slängdes, glömdes bort eller togs om hand av nostalgiska samlare som framförallt använt dem som prydnadsföremål eller krukor. Jag tyckte denna växelverkan av ett material var intressant. Det vill säga lera, som tagits ur jorden, sedan gjutits och bränts till rör, för att slutligen grävas ner i jorden igen, till sitt ursprung. Det var en process med många spännande konnotationer som jag ville utforska mer. Men också stadens och dess invånares relation till det intrikata nätverk av avloppsrör som finns under våra fötter och binder oss samman. 

En grundpelare till civilisationens uppkomst var just förmågan att leda vatten till en önskad plats, såsom en bostad, en åkermark eller ett bad. Men lika viktig var insikten att det förorenade vattnet med sina exkrement och sjukdomar behövde ledas bort från stadscentrumen. Denna tillförsel och avledning av vatten ser jag lite som ett artificiellt blodomlopp. Det syrerika blodet förs till cellerna och det syrefattiga leds bort, tillbaks till lungorna. Detta nätverk av ledningar som snirklar sig runt i väggar, golv och gator är numera en så självklar del av samhällsstrukturen att vi knappt märker av det. Tills vi går förbi ett uppgrävt hål i gatan och ser, att där har vi dom, kapillärerna och artärerna som kopplar ihop varenda boning och lägenhet i orten till ett gemensamt omlopp. 

I min konst intresserar jag mig för system och konstruktioner som upprätthåller funktioner i samhället och i kulturen. Så under min vistelse i Höganäs så dök dessa rör upp om och om igen, inte bara på museet men även som samlarobjekt i folks trädgårdar och garage. Just hur många höganäsrör som är kvar i nere i jorden är svårt att säga, men säkert är att de finns och en del av dem är fortfarande i bruk och troligen sammanfogade med nyare plaströr på sina ställen. 

Till (X)sites har jag utformat en skulptur där jag samlat in Höganäsrör och kopplat ihop dessa till ett litet nätverk av rör. Dom vita kopplingarna som skarvats ihop med höganäsrören är gipsavgjutningar som jag tagit från moderna markrör, sådana som används idag. Verket är modulärt och går att sätta ihop på flera olika sätt, så när utställningen är slut går rören och kopplingarna att plocka isär för att återanvändas i nya konstellationer. 

Derivative Maneuver

For many, Höganäs is synonymous with salt-glazed mugs, cups and vessels that can be found both at auctions and in forgotten nooks and crannies all over the country. But even if these utility objects established themselves as mascots for the cultural heritage of this industrial town, another ceramic product was also produced here, namely stoneware drain pipes.

For (X)sites, I designed a sculpture where I collected Höganäs pipes and connected them to a small network of pipes. Plaster casts I took from modern soil pipes link the pipes together. The work is modular and can be put together in several different ways.

Jesper O. T. Andersson

Jesper O. T. Andersson är uppväxt i Jönköping men numera verksam i Stockholm. Efter att ha tagit sin kandidat- och masterexamen i fri konst från Kungl. Konsthögskolan 2020 har han arbetat med skulptur och teckning i det expanderade fältet. Han arbetar bland annat konceptuellt med plasticitet som utgångspunkt; varpå automation, repetition och modularitet blir verktyg i det konstnärliga arbetet där processen står i fokus. Foto: Jesper O.T. Andersson.

Konstnärens hemsida